Återkomsten

Foton

2010-12-14T10:07:00.000+01:00

Det finns nya foton på fotobloggen. Klicka här för att komma dit.

När sambon är borta dansar låsen polka

2010-07-05T09:50:00.001+02:00

Sambon är på jourresa i Sydkorea. Han ska vara borta i tio dar.

Jag blir paranoid när han åker på utlandsjobb. Blir som en barnrumpa. Normalt har jag inga problem att vara hemma själv, dag som kväll. Morgon som natt. Normalt har jag inga farhågor över läskiga gubbar eller sneaky mördare som ska hugga kniv i duschen.

Men så fort sambon åker iväg, ja, då måste jag inte bara låsa vanliga ytterdörrslåset, utan jag ser även till att sjutillhållarlåset vrids igen. Räcker det? Nope. Jag måste också häkta fast säkerhetskedjan. Just det, säkerhetskedjan. Det är nog en kvarglömma från tidigare ägare till lägenheten. Jag har aldrig behövt använda mig av det förr, men när sambon åkte till Sydkorea på jobb första gången (för tre år sedan) så insåg jag att vi ägde ett, häktade på ett och sedan kunde jag för min inre syn se hur allt skulle bli som en amerikansk film där the bad guy sparkar in dörren ändå.

Frågan är hur han ska sparka in dörren när två lås redan är låsta? Eller varför jag aldrig, aldrig, aldrig bryr mig om sådant här annars? Eller hur lätt det skulle vara att komma ut ifall det skulle börja brinna?

Nåväl, nu ska det iväg och arbetstränas.

Mycket blir det av det goda

2010-06-30T09:52:00.000+02:00

Mycket blir det idag. Sjukgymnast har jag redan varit hos. Ska snart åka in till Centralstationen för att träffa Vigor, syster och Vigors pappa. De är på väg till Norrland och har ungefär 40 minuter i Stockholm mellan bytena. Efter det blir det direkt iväg och arbetsträna. Jag är redan trött. Hur ska det gå? Ja, just det, och så har vi tvättid ikväll. Nu blev jag ännu tröttare.

En liten (s)kattkista

2010-06-04T11:55:00.000+02:00

Igår var det alltså dags. Sagis åkte till katthimlen. Han, som kom till syster bara en vecka efter hon flyttat hemifrån för första gången, blev tillslut så gammal, trött och sjuk att den enda lösningen var att han skulle få somna in hos veterinären.

Systers man snickrade ihop en liten kista, och Vigor lade ner tre saker som Sagis skulle ha med sig: en bil, ett gosedjur och en liten kudde att ligga på. Vigor ritade också på kistan, bland annat att han, föräldrarna och Sagis spelade hockey tillsammans.

Klockan tre igår eftermiddag steg så syster och hennes man in med Sagis till veterinären. Där hade det tänts ett ljus, och inte lång stund efteråt drog så Sagis sin sista suck.

Hela kvällen därefter kändes det som att Sagis skulle komma tillbaka, att han bara var borta på besök och snart skulle komma hem igen. När jag öppnade ytterdörren för att gå på bron, väntade jag mig att han skulle komma springades, jamandes och vara superglad över att få bli insläppt.

Men kattlådan står tom och matskålarna försvunna - och så även Sagis.

Dop i Gävle

2010-06-03T21:47:00.000+02:00

Jag var i Gävle i lördags. Det var Roomies yngste son som skulle döpas. Fler bilder finns på fotobloggen, Återkomsten i bilder. Klicka här för att komma hit.

KräX2000

2010-06-03T12:33:00.003+02:00

Sitter på tåget ner mot Småland. Bokat första klass-biljett. Då ingår internetuppkoppling. Hade tänkt att jag skulle tillbringa alla tre timmarna med att läsa bloggar som jag inte läst på hela veckan, fotogredigera, chatta, titta på SVT Play osv. Jo, tjena.

Fick lägga ifrån mig datorn efter en kvart. Fanskapet till tåg kör ju så jävla fort att illamåendet slog till fortare än jag kan säga "trådlös uppkoppling på tåget". Trodde jag skulle spy ett tag.

Lyckades somna istället. Har nyss vaknat. Konstigt nog är järnvägen "rakare" i Småland än vad den var ut från Stockholm. Eller är det bara jag som har vant mig?

Objectively surprised

2010-06-02T19:28:00.001+02:00

Där stod jag och strök mina byxor ikväll när sambon kom hem.

- Hej hej, sa jag.

- Hej, hej, sa han. Här får du en present.

Han räckte över en vit papperspåse. Jag tittade ner. Där låg ett nytt kameraobjektiv. 50 mm. f 1.8. Sproilans nytt. Fast gammalt. Helt galet. Jag fick kramp i käkarna eftersom hakan inte slutade hänga.

Mitt första, alldeles egna objektiv.

Själv får han middag (som han varit med och lagat själv) i "fyra år med ring-"present. Attans bananer.

Bilden är tagen med det nya objektivet.

Fyra år

2010-06-02T12:06:00.000+02:00

Idag är det fyra år sedan vi tog på oss varsin likadan ring, sambon och jag. Han är ju den bäste! Kanske öppnas en flaska champagne ikväll, vem vet?

Cape lux*

2010-05-28T17:28:00.001+02:00

Jo'rå, jag är här. Fast nu är jag där. På fotobloggen. Klicka här för att komma där.

*) Cape lux = latin: fånga ljuset

Mycket av det goda

2010-05-25T20:42:00.000+02:00

Stångmätt. Enchiladas, nachos med tillbehör. Stor sallad. Jag tror att jag somnar på fläcken. Varför ska man alltid äta för mycket?

För övrigt gick lilla Forrrden igenom besiktningen idag. Finfina grejer.

Imorgon sjukgymnastik på arla stund.

Nu: däääääs.

Going to Småland - no thanks to SJ:s hemsida

2010-05-24T19:46:00.000+02:00

Bokat tågbiljetter till Småland. Nästa vecka ska jag näsa med Vigor! Det ser jag fram emot.

Och, när jag ändå berör ämnet: varför har SJ det mest långsamma hemsidan i världshistorien? Det är nästan som att flyttas tillbaka till gamla, externa modemet (kommer inte ihåg vilken kapacitet det hade, om det nu hade någon kapacitet...). Jag fyller i vart jag vill åka och när. Jag klickar på "fortsätt" och det tar låååång tid innan jag får gå till nästa alternativsida.

Väl där så vill jag välja sittplats. Försöker att roffa åt mig en sådan där härlig singelplats i förstaklass. Men icke. Varje gång jag gör det får jag ett felmeddelande att det inte finns några platser kvar, inte av de jag har valt i alla fall. Och - dessutom - varje gång jag har gjort mitt val, måste jag scrolla ner längst ner på sidan för att klicka "fortsätt".... Bara för att få ett felmeddelande om att det inte finns några platser. Scrollar upp, väljer igen, scrollar ner, ja, ni fattar.

Tillslut struntar jag i att välja plats. Efter femton minuters scrollande är jag villig att bli placerad bredvid vilken som helst illaluktande medresenär. Så jag fortsätter - och döm om min förvåning när åtminstone en av sträckorna erbjuder mig en plats som jag tidigare försökt välja! Fast inte fick.

Dumma SJ:s hemsida.

Dumma SJ:s priser. Det är dyrt, till och med när jag bokar en icke-ombokningsbar biljett.

Dumma SJ.

It's the end of an era!

2010-05-24T15:34:00.000+02:00

Syster ringde för att berätta att de har bestämt sig för att låta sin gamle, sjuke och trötte katt få somna in en gång för alla. Även om jag vet att det är helt rätt, så värker det i kattmosters hjärtat. Sagis, som katten heter, var otroligt speciell för mig och vi hade ett eget litet band emellan oss, han och jag - och då menar jag förstås inte kopplet: han var ju min första syskonkatt!

Sagis vilar sig efter mycket ståhej och många barn på Vigors treårskalas.

Det är en intelligent katt, som vet vem han ska tigga mat av och vem som kan stå emot hans bedjande ögon och mjuka tass som uppfordrande läggs på den utvaldes arm. Länge lyckades han dupera mig. Mången smörklick och ostskiva har slunkit ner när ingen annan sett på. De senaste två åren har han dock övergivit mig och tytt sig mer och mer till sambon. För, tänk, det visade sig att sambon hade ett ännu blödigare hjärta för Sagiskatten.

Sagis har varit en pratig prick. Alltid svarat på tilltal, alltid berättat långa historier om äventyren han har varit ute på. Framför allt har han lystrat till min syster och så fort hon har ropat har han kommit springades, inne som ute. De enda gångerna han inte har sagt något är när Vigors små kamrater har dragit honom i svansen, eller om Vigor kramat honom för hårt.

Vigor och Sagis förresten. Länge gick Sagis och lade sig i fotändan på sängen varje gång Vigor gick för att sova middag. Där låg de två, tills Vigor vaknade och det första han gjorde var att klappa på Sagis. Aldrig har Sagis höjt sitt mjau mot Vigor, aldrig har han undvikit treåringen heller, utan det är som att han har förstått att Vigor aldrig skulle göra honom illa.

Nu är denne trettonårige katts liv snart till ända. Den senaste tiden har han haltat, magrat, kräkts, ätit ibland och ibland inte. Det är nästan så att jag blir gråtmild när jag tittar på bilden här och tänker på allt fint han har gjort.

Men för att lätta upp lite, avrunda med bravur, så återberättar jag hur det gick till när syster skulle förklara för Vigor att Sagis skulle avlivas.

Syster: - Jo, du vet Sagis, han har ju ont. Och han är ju gammal. Så, han kommer inte att bo hos oss längre. [syster tänkte efter och vägde noga vad hon skulle säga] Så han kommer att åka till himlen.

Vigor: - Mäh! Vad ska han göra i rymden om han är gammal?!

Så, Sagis, jag hoppas att dina krämpor försvinner i rymden.

Lördagsgodis

2010-05-22T13:48:00.001+02:00

Lördagstvagning. Av lägenheten alltså. Doftar rent och nystädat.

Annie Leibovitz. Foto: Robert Scoble. Bilden hittade jag här.

Tänkte bege oss iväg till Fotografiska museet som öppnade i veckan. Vill inte missa Annie Leibovitz-utställningen.

Jag hoppas få mig en bit av tårtan också. Den hållit sig undan hittills. Kanske bege mig ut på jakt idag.

Händelserapport

2010-05-21T15:45:00.001+02:00

Igår klockan 17,45, via chat:

Hälsporren: - Vad ska vi äta idag? Jag har ingen inspiration.

Sambon: - Ja, men ska vi äta en sallad ikväll då?

Hälsporren: - Låter bra. Men då måste vi gå och handla. Ses vid mataffären när du har slutat jobbet?

Sambon: - Okej.

Igår, klockan 19.00, telefonsamtal:

Sambon: - Jag är vid affären om tio minuter.

Hälsporren: - Schysst. Jag har redan kommit fram. Ses snart.

Igår, klockan 19.30:

Hälsporren: - En wienerschnitzel och en stor Starobrno, tack.

Sambon: - Jag tar en fish & chips och samma öl som hon.

Igår (idag!), klockan 00.05, en wienerschnitzel, en fish & chips, sammanlagt sex öl och två och ett halvt champagneglas senare, samt en trevlig utekväll tillsammans med herr M, hans mor (som fyllde år och bjöd på champagne), hans dotter och annat löst folk:

Hälsporren: - Du har en full sambo.

Sambon: - Så trevligt.

Idag, klockan 15.40: Det känns inte lika trevligt.

Människor i rörelse

2010-05-21T15:15:00.001+02:00

Att fota människor i rörelse och fota dem bra är något jag försöker utveckla.

Lätt är det inte. På min fotoblogg, Återkomsten i bilder, finns några nya resultat upplagda. Klicka här för att komma dit.

Vin

2010-05-20T12:03:00.000+02:00

Det är segt idag. Vi drack rosévin till pastan igår. När maten var slut, tog vi med flaskan, satte oss i grönskande uteplats på bakgården och drack upp resten. Gick upp tillbaka. Njöt av en god calvados. Och en till.

Lägg till värme och fyra timmars sömn föregående natt, så kanske det är förklarligt varför det känns som att jag drack två flaskor vin istället för en halv.

Vilken tur att jag har så roliga saker för mig idag som tvättid. Hurra....

Äta nu eller på påse?

2010-05-19T12:47:00.000+02:00

Okej. Klockan är 12.45. Om en timme ska jag vara hos sjukgymnasten. Om 15 minuter måste jag gå hemifrån. Jag är inte speciellt hungrig nu. Bara lite. Men inte tillräckligt för att äta lunch.

Jag kommer att bli dödens hungrig om en timme, och ännu mer om två. Hur gör jag nu?

Sömnbrist i luftfuktighetens namn

2010-05-19T08:58:00.000+02:00

Inatt sov jag fyra timmar. Varför? Fråga någon som vet. Vände och vred på mig, gjorde jag.

Ska strax iväg på läkarbesök. Alltså, jag ska besöka läkare - jag är inte läkare som ska besöka någon. Ifall någon skulle tro det. Sedan sjukgymnast. Har äntligen tagit tag i att jag måste fixa till min nacke som fick sig en smäll för mer än fem år sedan vid go-kart-körning. Första, men förhoppningsvis inte sista, gången jag körde de små rackarna.

Det är fuktigt ute. Det är fuktigt inne. Klockan är 08.54 och vi har 19.5 grader ute. Och säkert 200% luftfuktighet. Näe, nu överdrev jag nog allt. Visst gjorde jag?

Konstpaus

2010-05-19T00:51:00.000+02:00

Jag tog mig en konstpaus. Andades lite. Samlade nya krafter.

Resultatet finns på Återkomsten i bilder, min fotoblogg. Klicka här för att komma dit.

Action: börja

2010-05-17T10:48:00.000+02:00

Inte mitt fönster, men någon Annans

Måndagmorgon. Termometern visa 27 grader ute. Fast, det är solgrader då. Men varmt. Jag har inte ätit frukost ännu. Borde göra det.

Jag surfar runt. Tittar på fotografers bloggar, hemsidor, visningar. Vägen är lång. Lång att gå.

Jag tittar på disken i köket. Mer överkomlig. Mer lätthanterlig.

Jo, jag kanske borde äta lite frukost nu.

Nära skjuter ingen hare

2010-05-16T23:28:00.000+02:00

Tvåa kom min bild. Inget nytt fotoredigeringsprogram för mig då alltså.

Tack alla ni som har röstat på min bild! Utan er hade jag inte ens fått kliva upp på pallen, så att säga.

Kl 20.00 stänger fototävlingen - har du röstat?

2010-05-16T11:25:00.000+02:00

Idag kl 20.00 stänger fototävlingen, i vilken jag har ett foto med. Första pris är Adobe Photoshop Elements 8. Klicka här för att gå in och rösta. Över 700 st har redan gjort det. Röstat alltså. Du har väl gjort det du med?

Why, Wik - why......?!

2010-05-14T11:03:00.003+02:00

Alltså.... Nu jävlar blir jag förbannad. På... På.... Ja, på vem, vad eller vilket ska jag bli förbannad? Jag vet inte. Jag riktar det åt alla håll. Fast mest är jag nog perplex.

En gång i min ungdom gick jag musiklinjen på Wiks Folkhögskola utanför Uppsala. Där spelade piano, elbas, bar lila solglasögon, trasiga jeansshorts, brokiga skjortor och drack whisky. Ja, förutom alla lektioner då.

Nåväl, en gång om året, i maj, anordnar Wiks Folkhögskola Wikdagen. Då är det öppet hus och allmänheten är inbjuden för att ta del av elevernas verk. Konstnärslinjen ställer ut. Skrivarlinjen har högläsning. Musikeleverna lirar musik. Det är picknick och trevligt och ja, allt.

Varje år i maj säger jag till sambon: I år ska vi åka på Wikdagen!

Varje år säger jag det endera samma dag som Wikdagen är, fast typ, på eftermiddagen då balunset är slut. Eller så kommer jag på det dagen efter. Varje år.

Imorse:

Hälsporren: - I år ska vi banne mig åka på Wikdagen!

Sambon: - Ja, haha, hoppas att det inte redan har varit.

Hälsporren [går ut sätter igång datorn, surfar in på Wiks hemsida]: - Seriously? Asså, allvarligt...Wikdagen var igår...

Läs om förra årets återbesök på Wik, och nej, det var inte under Wikdagen (för den hade jag ju missat med ett par timmar) utan senare på sommaren.

Svidande kritik: LdB Face Nourishing Day Cream Sensitive Skin irriterar

2010-05-12T19:00:00.000+02:00

Jag har varit testpilot för Smartson. Uppdrag: testa LdB Face Nourishing Day Cream Sensitive Skin i 30 dagar. Jag klarade en gång, sedan kunde jag inte använda den mer.

Otaliga gånger har jag här på bloggen beklagat mig över mina ansiktskrämsproblem. De är för dyra, de är för feta, de är för torra, de är för... Ja, de är alltid "för" något. Därför blev jag ohyggligt glad när jag blev utsedd som testpilot för en ansiktskräm. "Whoppie," tänkte jag. "Gratis testning i en månad, måtte det vara en bra produkt!"

Det var sista gången jag jublade över LdB Face Nourishing Day Cream Sensitive Skin. För om denna är utformad för känslig hy, ja, då vet jag inte hur de andra varianterna är för "normal" och "anti-age". Jag tvättade ansiktet som vanligt, smetade på den med posten nyanlända krämen och sekunden efteråt började det svida och bränna i huden. Nej, fel, det tog inte ens en sekund, utan irritationen uppstod omedelbart efter kontakt.

Fuktighetsmässigt var den ingen höjdare heller. Visst, jag blev len som en barnrumpa på kinderna, men det kändes mer som om det hade lagts ett "lenhetsfilter" över ansiktet - under var det fortfarande en torr, stramande känsla.

Jag stod ut i tio minuter, sedan gick jag och tvättade bort skiten.

Det är många testpiloter som upplevt samma torrhetskänsla som jag. Däremot har jag bara sett en till som haft liknande, svidande erfarenheter som jag.

Så om någon skulle fråga, skulle jag definitivt inte rekommendera den här krämen till någon. Men som sagt, det finns andra som har erfarenheter av krämen som inte liknar mina.

Nya bilder

2010-05-12T16:58:00.000+02:00

Ledig dag lönar sig. För mig. Nu finns det nya bilder på fotobloggen, Återkomsten i bilder.

Tårtan!

2010-05-12T16:56:00.001+02:00

Decdia smittar av sig. Det måste vara hennes fel. Jag skyller allt på henne. Hon med sitt "jag måste bli bjuden på bröllopet"-prat. Den tokan är orsaken till att jag nu längtar efter den 19 maj. Längtar som fan. Jag tror inte jag står ut. Kan det inte bli 19 maj snart?

Då släpps den officiella kungliga bröllopstårtan för "folket". Ja, nej, så klart. Vickan ska ju inte äta den, hon får ju en annan designad och bakad och smetad och kletad åt sig. Men vi... Vi får det inte så dumt vi heller:

Mandelbotten som täckts med jordgubbskompott - ovanpå ska det bli vaniljbavaroise och mandelkrisp. Allt försluts sedan med vit marsipan.

Okej, marsipan kanske inte är min favorit, men igen: vaniljbavarois. Och så en gång till: mandelkrisp. Och kläm till: mandelbotten.

Utan att ljuga så kan jag berätta att jag har tjatat om den där tårtan till sambon sedan jag fick höra talas om den, och det var någon gång i april. Jag som inte ens är en tårtfröken!

Jäkla Decdia. På'na, ba'! Hon som till och med får sms om att hon är i Danmark när hon är i sitt eget hem.

Läs mer om bröllopstårtan hos SvD eller DN och få se den dessutom på bild!

Neo vintage magnolia

2010-05-12T10:19:00.002+02:00

Gårdagens middag: Tom kha gai

2010-05-12T09:54:00.001+02:00

Igår på middagsbordet (fast tv-bordet): Tom kha gai. Ibland kan jag få ett begär efter denna makalöst goda, thailändska kycklingsoppa. Stark, syrlig och galangalstinn i smaken. Risnudlar ingår normalt inte i repertoaren, men de fick vara med igår ändå. Jag ville ju ha! Det lär nog dröja ett tag till vi äter tom kha gai nästa gång - sommaren är i antåg och den här soppan passar bäst vid lite kyligare temperaturer. Tycker jag, då'ra.

Rökpaus

2010-05-11T18:20:00.000+02:00

Mer foton av yours truly finns på fotobloggen, Återkomsten i bilder.

Finalist i fototävlingen - gå in och rösta!

2010-05-11T10:30:00.001+02:00

Min bild är finalist i fototävlingen - och nu är det dags för ER tur att gå in och rösta. Klicka här för att komma till Carlbom Foto där tävlingen hålls. Självklart hoppas jag att ni röstar på Hälsporrens bidrag!!! (Do it!)

Den skenande kalendern

2010-05-11T10:06:00.000+02:00

Hm... Hur fungerar det här egentligen? Är det som de där hundarna som ylar i natten - börjar en, ska(ll) alla?

I min kalender igår var det rent. Nåja, relativt rent. En grej bara ploppade dit. Som helt plötsligt fick en händelsekedja att starta. Nu har jag inte bara en, utan tre saker som ska hattas fram och tillbaka till... Mikromöten hit och makroträffar dit. Och inget på samma ställe. Hur gick det här till?

Imorgon, då? Förblir morgondagen tom och blank eller kommer den också att drabbas av en släng av hyperaktivitet?

Härliga oplanerade dag

2010-05-10T11:28:00.000+02:00

Idag är det första dagen på väääääääldigt länge som det inte finns något inplanerat. Eller, jo, jag har ju i och för sig redan varit med Forrrden till glasmästaren. Vår stackars lilla bil fick sig ett stenskott i pannan när vi åkte från Småland för ett par veckor sedan. Nu ska det fixas hos Doktor Glas. Och sedan i eftermiddag ska jag på ett möte.

Förutom det ska det inte hända någonting mer den här dagen. Jag ska bara ägna mig åt mina bilder. Har redan hunnit med fyra stycken idag - de senaste veckorna har det blivit en varannan dag. Om jag har haft tur.

Kanske kommer jag till och med att hinna med att sortera lite papper. Leka administratör, typ. Fast, det är ju bara om jag ids och får ett slag i huvudet och plötsligt börjar tycka att det är roligt.

Bäst jag blundar när jag går in till köket så att jag inte ser pärmarna som viftar och vinkar efter uppmärksamhet. Jag låtsas som att jag inte ser dem. Det blir bäst så.

Sju sorters Hälsporreblommor

2010-05-09T16:49:00.001+02:00

I april fick jag en s.k. blogaward från Sara - Glitterögon. Skäms gör jag att jag inte har förvaltat det bättre, men jag hoppas Sara förlåter mig. De senaste två veckorna har sprungit i kors för att hinna med varandra. Tydligen fungerar en sådan här award som ett kedjebrev, och jag ska skicka vidare till sju andra, men hur ska jag kunna välja? Istället vänder jag mig till dig som känner manad att plocka upp den här awarden - från mig till dig.

I detta pris som jag har mottagit ingår att jag ska skriva sju saker om mig, så here we go:

1) Jag älskar att köra bil, därför kör jag som en tok, men jävligt bra.

2) Mina favoritredskap i köket är mina knivar - framför allt köttyxan. Jag tackar syster för den julklappen!

3) I köket har jag en liten plastpall, köpt på IKEA:s barnavdelning och som återfinns på många, många dagis. Den har jag för att jag ska kunna nå bättre och även ibland när jag diskar eftersom diskbänken är för hög för min komfort (just det, bänken är för hög - det är inte jag som är för kort...).

4) Om Lionel Messi skulle komma och fria, har jag sambons tillåtelse att säga ja. Synd att han är så ung bara. Messi, alltså.

5) När jag blir stor vill jag bli fotograf. Just nu jobbar jag stenhårt på att bli stor.

6) De flesta av mina vänner är avfall från KTH (Kungliga Tekniska Högskolan). Konstigt, eftersom jag själv tillhör den humanoira och samhällsvetenskapliga gruppen i den värld vi kallar för vår. Men jag antar att jag trivs med deras knastertorra humor och matematiska syn på sin omgivning.

7) Jag hoppas att jag om några år kommer att bo i Rom igen, äta supplì så det står ut ur öronen på mig och fajtas med resten av trafikanterna i den okatalyserade fordonsluften.

That's all, folks!

Efter lördag kommer söndag

2010-05-09T12:56:00.000+02:00

Söndag tidig förmiddag. Jag har precis färdigställt mitt bidrag till fototävlingen.

Igår var vi på fika hos Stockholms-skånskan och hennes familj. Herregud, vad hennes son hade blivit stor! Sist kunde han inte sitta upprätt själv, men nu, 13 månader gammal, gick han och jag undrar jag om han inte spexade till det och showade lite för gästerna som kom. Han visade oss sin bok där Brokig gjorde en massa saker. Han snyggade till sig i håret och blev jättefin.

Det var som sagt ett tag sedan vi träffades och det det var en kul överraskning igår morse när jag vaknade och såg att jag hade fått ett sms från henne om fika.

Åkte sedan över till Kolan som tittade på lite bilder, kom med glada tillrop och inputs. Hem. Hungrig. Trött. Sambon svängde ihop fläskpannkaka som vi åt framför TV:n och såg Lionel Messi trolla på fotbollsplanen. Som vanligt. Fantastiskt. En halv flaska Gewürtztraminervin senare och jag sov som en bäbis i soffan.

Kanske jag borde ta tag i den här söndagen istället. Jo, kanske.

Jag är med i en fototävling

2010-05-09T12:47:00.002+02:00

Jag har anmält denna bild till en fototävling hos Carlbom Foto. Han kommer att välja ut tio stycken av tävlingsbidragen, vilka sedan kommer att läggas upp på hans blogg för allmän omröstning. Första pris: Adobe Photoshop Elements 8.

Mitt officiella tävlingsbidrag finns på min fotoblogg, Återkomsten i bilder.

Omotiverad huvudvärk efter studiebesök

2010-05-07T15:49:00.000+02:00

Huvudvärken Allan. Jag är hungrig. Jag är trött. Satt uppe till klockan halv två inatt och färdigställde min nya fotoblogg (klicka här för att komma till fotobloggen Återkomsten i bilder).

Jag är nyss hemkommen från ett studiebesök på en reklambyrå. En av herr M:s J-boyz jobbar som AD och jag var nyfiken på vad man gör som reklamare. Nu, efteråt, blir jag mer nyfiken. Det verkade intressant. Jag gillar idén att skapa text och bilds om hör ihop och presenterar, representerar något större sammanhang. Jag gillar idén om kreativa tankar samarbetar mellan kollegor och en nöjd kund sedan ska visa upp sitt ansikte med den färdiga produkten.

Cementhuvudvärk!

Ikväll blir det första middagen hemma sedan i söndags. Hantverkarna är över och förbi. Vårt kök är åter vårt. Men maten då? Vete fan vad jag är sugen på att äta idag. Trenne dagar av indisk mat har det blivit i veckan. Sammaställning (slutsatser?) kommer vid ett senare tillfälle.

Nu: fotoredigering.

Fotoblogg uppdaterad och klar

2010-05-06T23:38:00.000+02:00

Så, NU är fotobloggen helt uppdaterad. Det tog hela dagen. Nästan. I alla fall hela dagen om jag räknar den tid jag har varit hemma.

Aktuellt läge: träsmak i arslet har jag efter att ha suttit på den här jäkla osköna stolen i hundra timmar (minus överdriften då).

Sova ska bli bra.

Min nystartade fotoblogg

2010-05-06T19:05:00.000+02:00

Jag har upprättat en fotoblogg åt mig själv, Återkomsten i bilder.

Med andra ord, där är det bara foton, nästan ingen text.

Klicka här för att komma dit eller klicketiklacka in http://aterkomstenibilder.blogspot.com

via ert tangentbord.

Äckelspott(n)ing

2010-05-05T16:57:00.001+02:00

Igår i väntan på grönt ljus vid ett övergångsställe spottade en tonåring. Det blåste. En spottdroppsloska hamnade i mitt öga. Så jävla äckligt! Så jävla ohygieniskt. Jag fick nästan bacillskräck. I ögat vill jag inte ha andras bakterier. Inte någon annanstans heller för den delen. Nästan.

Kursliga veckor

2010-05-05T16:19:00.002+02:00

Jag har varit på kurs. I tre veckor. Igår var sista gången. Det har varit lärorikt, intressant och utvecklande. Insiktsfullt. En stor skillnad i jämförelse med den där andra kursen som jag skulle gått på i mars, som bara var skit och helvete.

Med facit i hand är jag glad över att jag verkligen sa ifrån när det inte kändes bra, att jag inte tänkte fortsätta. Den här, som jag varit på i tre veckor, hölls av ett mycket professionellt företag, kunniga kursledare som behandlade oss som vuxna, och inte som några dagisbarn med sämre vetande.

Det bjöds på hemmagjord cheesecake sista kursdagen.

Nu är den alltså över. Nu ska en ny period börja i mitt liv. Hur den ser ut, ska utformas eller innehålla, det kan jag inte se ännu eftersom det står skrivet i stjärnorna och jag är närsynt. Det känns i alla fall bra. Det känns som rätt läge att lyfta foten och stappla fram det första steget. Ostadigt, men halvt målinriktat i alla fall.

Så, det är vad som har varit den senaste tiden med en relativt glesbloggande Hälsporre.

Tjillevippen - vilket kärt återseende!

2010-05-04T21:11:00.000+02:00

Under årens lopp möter vi olika människor: skolkamrater, vänner, grannar, älskare, arbetskamrater - och arbetsgivare. Vissa passerar obemärkt förbi; andra minns man, men kanske inte alltid glädje. Den lyckligt lottade har en stor mängd vänner kvar med vilka många fina stunder har tillbringats - och ska tillbringas. Sedan finns det de där underbara människorna som det en gång fanns en vardaglig kontakt, men någonstans på vägen försvann de bort i dimman som kallas för livet. Om lyckan är med, finns det ett återseende inskrivet i den okända framtidskalendern.

Jag har två sådana människor i mitt liv. Jag jobbade för mindre bemanningsfirma, och mina två chefer var två helt fantastiska kvinnor som, när det behövdes, stöttade och pushade, uppmuntrade och var dessutom mycket lyhörda för vad deras anställda behövde och kunde erbjuda. De var två kvinnor som verkligen brydde sig om sina anställda. Det var alltid roligt att besöka dem på deras kontor: det fanns alltid en kopp kaffe att dricka, en cigg att röka på den avsatsen i trappan och lite struntprat att prata. Jag jobbade för dem till och från under lite mer än fem år. Sedan åkte jag till Rom.

Ett år senare kontaktade jag dem igen när jag kom tillbaka från Stockholm, gjorde en minikort sejour hos dem igen (jag tror att jag stannade på uppdraget ungefär en dag), men sedan blev kontakten ytterst sporadisk. En av dem blev allvarligt sjuk, och kort därefter lade de ner sitt bemanningsföretag.

Ofta har jag tänkt på dem - och framför allt hon som blev sjuk, för under min anställning hos dem fick jag en mycket god relation med henne. Många gånger har jag avsett att ringa henne, men... Ja, det där livet som kommer emellan, det är jäkligt tjockt och trögt ibland.

Idag hände något. Jag tog mobilen och ringde. Kom till hennes telefonsvarare, pratade in ett meddelande, och bara tio minuter senare ringde hon. Det visade sig att hon var på väg in till samma ställe i stan där jag befann mig, så vi bestämde träff.

Under de blommande körsbärsträden sågs vi igen för första gången på flera, flera år. Hon var sig lik, och enligt henne gick det att känna igen mig på långt håll. Vi gick och betalade dyröres för lunch (jag åt en fetaostsallad) och fika (hon drack kaffe) och pratade och pratade. Catched up, som man säger i Amerikat. Det gjorde mig lite ledsen att få veta att efter tillfrisknandet av hennes allvarliga sjukdom, hade hon drabbats av ytterligare en besvärlig åkomma som inte ville ge med sig. Är det någon jag önskar få vara frisk hela sitt liv så är det hon.

Men hennes själ och person var samma varma, kloka och fina. Hon kom till och med ihåg min systers namn, trots att det var nästan femton år sedan syster var där på anställningsintervju en gång innan syster bestämde sig för att inte flytta till Stockholm. När hon fick höra om mina fotografplaner, glimtade gamla arbetsgivaren fram och hon började peppa, komma med mycket matnyttiga tips.

Jag kan verkligen se henne, min forne arbetsgivare, som en mentor för någon ung människa som behöver stöd i arbetslivet. Hon har ju varit det i mitt liv, även om hon inte vet om det. För utan hon och hennes kollega hade jag inte haft så fina referenspunkter när det gäller arbetsgivare. Utan dem hade jag inte haft den där fina starten i arbetslivet som jag fick av dem och sålunda inte heller haft mitt inre krav på hur en arbetsgivare ska vara: lyhörd, peppande och stöttande, samtidigt som den vet hur man får sina anställda att göra sitt yttersta och utmana sig själva.

Så jag säger: tack. Tack till er två som haft ett större inflytande i mitt liv än vad ni kanske vet. Ni har varit med och gjort mig till en bättre människa.

Hantverkarmiddag nummer ett: indiskt på Razmoni

2010-05-03T20:12:00.000+02:00

Dästa. Mätta. Lätt brännande smak i munnen. Middagen blev indiskt på Razmoni på Fleminggatan. Jag åt kyckling karai (kanske borde variera mig nästa gång jag äter indiskt), 149 kr, och sambon tog jhal friazi med lamm som protein, 139 kr. Vi delade på ett nanbröd, 19 kr.

Inga bilder. Tog inte med mig kameran. Men maten var helt okej. Inte den bästa indiska restaurangen jag har varit på, men långt ifrån den sämsta. Servicen var snabb och vänlig.

Båda våra rätter gick att få mild, mellanstark eller stark och vi valde det sistnämnda. Vilket det var! Chilihetare än vad som normalt serveras när det betecknas stark. Kycklingen i min karai var lagom tillagad, det vill säga, mör och saftig, men saknade -tyvärr - grillsmaken. Sambons lammkött var "inte det bästa fåret i stan", men trots detta mört och igen, helt okej.

Grönsakerna i grytorna, paprika, tomat och lök, kändes dock fräschare än din genomsnittliga indier. Krispiga och spänstiga, med sina klara färger bibehållna. Riset, däremot, kändes som om det hade legat på varmhållning lite för länge.

Kommer jag att gå dit igen? Kanske. Som sagt, det var inte toppbäst, men inte dåligt heller. Dessutom ligger det ju inte så långt från hemmet, så vem vet? Jag förkastar i alla fall inte tanken på återbesök.

Hantverkare

2010-05-03T17:26:00.000+02:00

Dag 1 med hantverkare:

Sambon la ut skyddspapper där hantverkarna förväntas vara.

Alltså i hallen och i köket.

Kanske måste vi lägga in skyddspapper på toaletten också.

Smutsiga fingrar på lysknappen i badrummet.

Tejp som ett kryss över diskho och slask.

Inte använda köksavloppet.

Men de var inte här i alla fall när jag kom hem idag.

Skönt. Jag fick lite viltid för mig själv.

Somnade i soffan.

Vaknade i soffan.

Snart ska vi gå ut och äta middag.

Inte använda köksavloppet...

Körsbärsblommor i Kungsträdgården

2010-05-02T22:55:00.000+02:00

Körsbärsträden i Kungsträdgården har äntligen börjat blomma. Vi var där idag och beskådade skönheten.

Brunchade jag eller lunchade jag idag på Dala Deli? Gott var det i alla fall

2010-05-01T17:32:00.000+02:00

Om någon går och äter brunch, fast tar en macka som förmodligen skulle räknas som lunchmat, vad blir det då? Vanlig lunch? Förmodligen. Framför allt när frukost redan har intagits tidigare på morgonen. Dock verkar seden i Stockholm blivit att lunch på en helgdag ändå kallas för brunch. Jag gör det. Tror jag. Andra gör det. Tror jag. För brunchlunch kan det ju ändå inte bli - det är väl som ungefär det samma som att säga: "Idag åt jag brunch, minus frukostinslaget då." Och vad blir kvar? Jo, lunch. Nåväl. Någon annan får reda ut begreppen. Någon annan får bestämma om det är ett klent försök till att vara metropolitansk när vanlig jävla helglunch kallas för brunch.

Nåväl, idag har jag och sambon lunchat (?) med ett par kompisar, och vete tusan om jag inte kallade det för brunch. Anyhoooo, vi gick till Dala Deli på Dalagatan 54. I två timmar satt vi där, snackade skit, skrattade, och de berättade om deras semester i Norditalien. Hon är nyfriad av honom, som är sambons före detta arbetskamrat. Av alla jag känner tror jag att de där två är de mest uppbokade människorna jag känner. Så att de var "oplanerade" på en helg som valborgshelgen var kul - då fanns det tid för brunchlunch. Eller hur var det nu?

Förresten, det var hennes pappas sambo som myntade begreppet "tregebe". Min dator, till exempel, har 1,3 tregebe.

Mången gång har jag passerat detta kafé, men aldrig tagit den där halvtrappan ner. Det var våra kompisar som föreslog att vi skulle gå dit, och vilket bra val det var av dem! Gott kaffe, goda mackor och skön, avslappnad stämning.

Mackorna var gjorda av surdegsbröd och inte svampiga ciabattaliknande saker. Råvarorna kändes ohyggligt fräscha, något som de verkade vara mån om. När personalen upptäckte att deras havreflarn hade blivit mjuka av att stå framme, tog de bort dem från försäljning istället för att låtsas som att det regnade och håva in mer pengar. Yrkesstolthet. Sedan kan man ju undra varför de hade blivit mjuka, men nej... Det låter jag bli att undra, förresten.

Det stod även uppdukat ett bord med vattenkannor, mer surdegsbröd att skiva och skära själv, smör, cream cheese och diverse kryddor. Detta ingick i övriga maten. Ja, det finns ju inte bara smörgåsar där, men vi i sällskapet åt inte någon av deras pastarätter eller pajer.

Jag valde en smörgås med tonfiskröra som innehöll bland annat purjolök och kapris (65 kr). Brödskivan var stor och tjock, rågad med god fyllning vilandes på ett salladsblad och toppad med tomat, rödlök, citron och en dillkvist (som fick ligga kvar och vänta på sitt nästa öde i det lilla dillivet - dill är ingen favoritört). När jag hade ätit upp min smörgås var jag mer än lovligt mätt.

Sambons kaffekopp, utan mjölk

Till min gigantiska brunchlunchmacka tog jag vanligt bryggkaffe (25 kr) och blev glatt överraskad när jag fick positivt svar på min undran om de hade laktosfri mjölk. Det är inte alla ställen som har det - det är mer vanligt att det tillhandahålls med sojamjölk ifall gästen inte vill ha "vanlig" mjölk. Att erbjuda matgäster laktosfri mjölk blir sålunda ett plus i kanten i min bok.

Sambon åt en grillad macka (surdegsbröd igen) fylld med kyckling och fetaost (84 kr). Även här hade det petats in några salladsblad, tomatskivor och rödlöksbitar. Sambon var nöjd. Lite senare åt han även en liten småkaka smaksatt med choklad som fick spontanbedömningen: "Den här var god."

Kommer jag att gå dit igen? Jajamänsan. Gott, fräscht, trevligt och bra. Peronalen låg över 10%-dricksgränsen - snabba och vänliga. Dessutom blev jag lite nyfiken på deras andra maträtter utöver smörgåsutbudet.

Den vuxnas valborgsmässoafton

2010-04-30T19:34:00.001+02:00

Nu är jag vuxen. Istället för att vara ute och grilla i regnet, dansa barfota till grunge och skrämma livet ur campande (!) högstadieelever, sitter jag hemma. Jag deklarerar, bokför mina inkomster (jaså, har jag det?) och utgifter (jo, kolla, vilken hög!). Jag skypar med min systerson och gör fula grimaser så att han skrattar, och sedan lovar han att jag ska få en puss nästa gång vi ses.

Vigor sitter och spanar efter bilar och kunde mycket riktigt berätta för sin mamma sedan att det var en Volvo han hade sett. Moster däremot tog ingen notis om vilka bilmärken som passerade.

Ikväll blir det nog en tidig kväll, bara tjälknölen blir klar så vi får äta den. Jag kommer nog att däcka efter mat och Gewürtztraminervinet vi ska dricka.

Om jag vore rik...

2010-04-29T18:18:00.000+02:00

... skulle jag bo på hotell måndag-fredag nästa vecka. För då ska de rensa rören i vårt kök. HELA JÄVLA VECKAN (minus helgen, då). Och då får vi inte använda köksavloppet. På hela jävla veckan. Då kommer vi inte att kunna laga mat. På hela jävla veckan. De kommer att komma in hit klockan 07.30. Hela jävla veckan. Jag, som inte går till jobbet på morgonen och är borta hela dagarna, vad ska jag göra från klockan 07.30 till 16.00 hela jävla veckan?

Jag önskar att jag vore rik. Då hade jag bott på hotell. Hela jävla veckan.

Lunch på Miss Goa var en trött och trist historia

2010-04-29T17:42:00.000+02:00

Det har varit ändlösa dagar. Ingen tid för andning. Ingen tid för ro. Ingen tid för internet och ingen tid för blogg. Men idag började luckan skymta och pulsen börjar gå ner till normalläge. Tur då att herr M var tillgänglig för en nervarvningslunch. Vi hittade Miss Goa på Lilla Essingen, en indisk restaurang som jag ryktesväg har hört ska var bra, men nja, vad är det de säger - tro inte på alla rykten du hör.

Herr M varvade ner med nedvarvningsdryck - jag höll mig till vatten.

Jag vet inte om det var så att personalen var lunchtrötta, men vi fick vänta länge vid bardisken utan att någon kom för att ta vår beställning, ens sätta oss vid ett bord. Tillslut fick herr M gå till nedervåningen för att få tag på den tröttaste kyparen jag någonsin sett i mitt "äta på restaurang"-liv. Han kunde knappt hålla ögonen öppna när han tog vår beställning.

Kanske var det så att han tyckte att vår beställning var trist: båda tog vi kyckling karai (85 kr) och varsitt nanbröd (10 kr) som tillbehör. Den enda variationen var att herr M ville ha sin mellanstark, medan jag valde en stark.

Tyvärr var vår mat ganska trist den med, för trots att såsen var god och paprikan lagom krispig, så var kycklingen av det torrare slaget och saknade den grillade touchen som jag är van att karai brukar ha. Nanbrödet var okej, men inget utöver det vanliga.

Så, när vi promenerade hemåt konstaterade vi helt sonika att Miss Goa på Essinge brogata 14 levererade en "nja"-kyckling karai. Jag kommer inte att gå dit igen.

Herr M i solen

Förresten, att promenera med herr M när det är sol ute, blir alltid en slalomhistoria: hela tiden ska skuggor undvikas och här räds inte trafiken när det gäller att hitta den bästa platsen i solen. Bara så att ni vet.

Halle - vi möts igen

2010-04-27T19:32:00.000+02:00

Men en sak har jag i alla fall hunnit med, och det är att träffa käre gamle Halle igen. Vi hängde i förorten igår i väntan på att Forrrden skulle bli klar på bilverkstaden, och konstaterade att det var mer än fem år sedan vi idkade samkväm.

Halle mixtrar med sin nya mobiltelefon

För tio år sedan var det annorlunda. Då bar vi mat, sprang till kommandoropet "scarica" och svettades under romarnas sol. Eller ja, Halle lystrade inte så mycket till "scarica", men såg gärna till att vi andra gjorde det. Vi drack Ceres och rökte cigg, gick till Grotta Pinta och dansade. Vi filosoferade om de djupaste sakerna tjugo-nånting samtalar om och var på toppen av världen. Så var det då. Om inte det vore för all alkohol som konsumerades, hade vi tillsammans med de andra Rom-piraterna en sommar som vi aldrig skulle glömma.

Så mycket vilja, så lite ork

2010-04-27T19:01:00.000+02:00

Det känns som om jag inte hinner med någonting alls. I alla fall ingenting som jag vill. Eller... Jo, jag vill ju det jag gör, men jag vill ju så mycket annat också. Och nu räcker inte tiden till.

Det ligger miljarrrrrder (nästan) foton och väntar på att bli färdigställda. Det finns en hel tjog med bloggar vars senaste inlägg jag inte läst. Jag vill laga maten. Jag vill äta maten. Jag vill sova. Jag måste sova.

Upwards and onwards på perrongen mot Hecticland

Kanske är det därför tiden inte räcker till. Kanske för att energin inte räcker till. Jag orkar bara med en sak. I taget. En. Sak. I. Taget. Kanske.

Eller håller jag på att multitaska mig själv till obliviance? Är ambitionen att klämma in 35 timmar på dygnet istället för 24? Och i så fall - är det i sig ytterligare ett uppgift jag försöker att lösa?

På fredag, då ska jag, minsann. Då ska jag minsann göra allt det där jag inte gör nu. Sova till exempel.

Tröttast

2010-04-26T15:32:00.000+02:00

Nu är jag så trött att jag ser i kors. När vi körde hem från Småland igår var jag så trött att jag var helt övertygad om att vi skulle bli tvungna att ta in på hotell om sambon inte orkade köra, för jag hade svårt att hålla bilen på vägen. Tack och lov hade sambon helt klart mer energi än jag, så vi behövde inte övernatta på något skabbigt väghotell.

Imorse blev det inget sova, för jag var tvungen att åka iväg tidigt med bilen för reparation. Nu är jag hemma. Nu är jag trött. Nu ska jag sova.

Moster müser

2010-04-23T22:13:00.000+02:00

Aprilväder. Det snöar. Det haglar. Det regnar. Solen skiner. Det blåser. Det är vindstilla. Allt på samma dag. Nästan samma timme.

Vigor är vädersäkrad

Under tiden har vi lagt pussel, kikat på saker i kikare, tittat på "Ice Age 3", käkat chips och sjungit till "Mora Träsk". Vigor och moster har haft det müsigt idag.

Just nu värker mostershjärtat när hon hör sin systerson ligga och småjämra sig i växtvärksplågor. Själv har hon ju aldrig upplevt detta, en och en halv meter över havet som hon är.

Imorgon är en ny dag att se fram emot. Imorgon är en ny dag med Vigor.

Stolta pizzor i Alvesta

2010-04-23T21:47:00.000+02:00

Ikväll har vi ätit pizza hos en av Sveriges bästa pizzabagare. Jag vet inte vad han heter, men jag vet att pizzerian heter Bella Capri. Den finns i Alvesta, Småland. Där får man pizza som kommer mycket nära den italienska varianten. Inte så konstigt kanske, pizzabagaren är norditalienare och lägger ner mycket stolthet i sina pizzor.

Hans stolthet går så långt att det är svårt att beställa en extra ingrediens till en pizza. Legenden säger att han en gång ska ha sagt, att den som kommer in och vill ha kebabkött på hans pizza tänker han slänga ut. Det går väl an, för pizzabottnarna är frasiga och fyllningarna är av råvaror med hög kvalitet

Eftersom jag och sambon går dit nästan varje gång vi är i Småland, är pizzabagaren tjenis och hejsan med mig. Vi pratar struntheter på italienska, och bra är väl det, för idag när jag ville ha kronärtskockor på min pizza Millenium var han först tveksam, men när han insåg att det var jag som ville ha det, gick det bra.

Ett gång åt vi pasta istället för pizza och var mycket nöjda båda två. Jag minns att min penne arrabbiata var chilihet och pennen var al dente. Lite rynk på näsan fick jag av honom när jag bad om att inte få persilja på min pasta (persilja är en mycket viktig ingrediens i arrabiatan, men eftersom jag avskyr den örten - och älskar het tomatsås - blir det ett litet aber för mig). Dock gick han med på att servera mig en fullgod pastarätt utan persilja.

Har du vägarna förbi Alvesta - och är hungrig: gå till Bella Capri och njut av god pizza och en minst sagt capriccioso* pizzabagare. Kom bara ihåg att ta med kontanter, för han tar inte kontokort.

*) Capriccioso = italienskt ord fritt översatt som "lynnig" eller "temperamentsfull"

Effektiv som tusan

2010-04-23T11:56:00.002+02:00

Klockan är snart tolv mitt på dagen, och jag har hittills:

* duschat

* gjort mig snygg (eh... eller gjorde jag?)

* tittat på delar av "Den lilla kycklingen"

* lämnat barn på dagis

* handlat mat

* bloggat

Detalj hos syster

Det är ungefär fyra saker mer än jag normalt har hunnit med vid samma tidpunkt en vanlig dag. Och nu är det dags att hämta barn på dagis.

Flykten från Dinners i Ödeshög

2010-04-23T10:12:00.001+02:00

Snabbmat:

Aldrig har sambon och jag varit in och ut på en restaurang så snabbt som igår - och dessutom hunnit få mat i oss. Alltsom allt tror jag att det tog femton minuter från att vi satte foten innanför dörrarna på vägkrogen Dinners i Ödeshög och till vi var tillbaka i bilen. Maten var så bläkig att vi nästan flydde stället.

Mången gång i mitt liv har jag ätit på vägkrogar, och därför förväntar jag mig inte heller vällagad, smaskig mat. Jag hajar att det är inte lätt att driva ett sådant ställe och ha "vanlig restaurang-kvalitet" på käket. Jag hajar. Men, det är okej bukfylla och det är ju det man vill åt när man hungrig bränner iväg på E4:an.

Dock var det vi åt igår under all kritik - och då menar jag med vägkrogsmått mätta. Jag misstänker dock att Dinners hade en tillfällig svacka, för jag har hört från andra vana vägkrogsätare att det ska vara schysst käk där.

Jag tog något som hette mangoglaserad grisytterfilé och stekt potatis till (man kunde välja mellan potatisgratäng, stekt eller kokt potatis). Jag menar, kolla själv, visst ser potatisen god ut! Skulle kittla dödsskönt i kistan med snabba, feta, salta kolhydrater. Men... Jag har ingen aning om vad det var jag åt.

Jag gissar att det var sådan där färdigskalad kulpotatis i lag man kan köpa, som blivit kokt och sedan snabbt som ögat vänts i några kryddor och smör - och sedan legat under värmelampa sedan Gustav II Adolf gick förbi. Den var inte ens mosig. Skalet var segt och dolde ett innehåll som hade sjunkit ihop och förintats till... till...? Potatisvätska? Skolmatspotatis är en delikatess i jämförelse med den som serverades igår! Gissa om matförgiftningshypokondrikern slog till.

Sambon tog köttbullar och kokt potatis, och han lämnade kvar mat på sin tallrik - något jag faktiskt aldrig sett honom göra. Åtminstone inte för att han tycker att det inte är gott. Sambon äter alltid upp. Oavsett. Men inte igår. Han, precis som jag, fick väldigt brått att komma därifrån. Vi åt snabbt som tusan, som om vi trodde att vi inte skulle hinna känna att det inte var gott och att alla otäcka matbakterier snabbt skulle gå igenom systemet och inte fastna i oss. Och, det bör tilläggas - sambon är inte matförgiftningshypokondriker. Den delen står jag och endast jag för.

Så fort vi beslutat oss för att inte äta mer, kastade vi oss ur stolarna, sprang till brickstället med nästan av hälften av maten kvar och halvt rusade ut till bilen. Som om vi kunde springa ifrån hela upplevelsen, skaka av oss den i flykten.

Jag undrar hur deras hamburgare är. Ville ha det först, men hon jag beställde av sa att det skulle ta tjugofem (25!) minuter att göra. Och, har man bråttom till Småland för att hinna fram innan älskade systersonen har gått och lagt sig, ja, då har man inte tid att vänta i tjugofem minuter på käk.

Om vad vi igår fick uppleva var deras normalstandard på kvailteten (jag hoppas inte) - stanna inte på Dinners i Ödeshög för att äta, åk vidare. Fly!

Angående "lånade" bilder - ingen förmaning

2010-04-22T14:30:00.000+02:00

Anledningen till varför jag har börjat ta bort bilder som jag inte skapat själv - och inte bett om lov att använda - är för att jag själv inte skulle gilla om någon använda mina foton utan att fråga om lov först. Jag lägger ner ganska mycket tid, själ och hjärta på fotograferingen, så därför är jag mån om att få veta var de hamnar och vad de kommer att användas till - om de skulle används av andra, så att säga. Så vill någon använda mina bilder, fråga först.

Att jag skrev inlägget om det igår var alltså inte för att uppmana andra att göra likadant. Jag skrev inlägget mest som en information om hur jag tänker göra i fortsättning.

Och det vore väl lite hyckleri från min sida att själv vilja bli frågad om användning av mina bilder - bara för att sedan använda andras bilder utan lov!

Så, detta är inte någon uppmaning eller förmaning eller något annat till er andra att följa mitt exempel. Jag gör som jag gör. Och om det ger er en tankeställare att läsa detta, ja, vet då att det var inte medvetet från min sida.

Ordverifiering

2010-04-22T14:16:00.000+02:00

Förresten, har lagt till ordverifiering i kommenteringen. Det har kommit en hel del spam den här veckan, så jag försöker råda bot på det. Nej, jag är inte nyfiken på att se Venus Williams naken, tack så mycket.

Så, till er alla andra, jag är ledsen för att att ni nu mera måste klicketiklacka in ett kontrollord varje gång ni lämnar en kommentar, men som sagt, nöden fick ingen lag.

Supersonic mot småland? I wish

2010-04-22T14:10:00.000+02:00

Nu är det packat och klart. Om en timme svuschar jag ner till Småland och gosar med systersonen. Vi har ju fått hedersuppdraget att vara barnvakter på lördag, sambon och jag. Längtar. Önskar att jag hade en supersonic-superpower bil istället för Forrrden, på så sätt hade vi kunnat vara där snabbare än vi kunde vrida om startnyckeln. Men, jag ska inte klaga på Forrrden. Den är bra. Bara lite långsam. Åtminstone långsammare än supersonic-superpower bilen.

Repent!

2010-04-22T00:11:00.000+02:00

Det är dags för mig att göra rätt för mig. Göra något jag tänkt göra länge. Så jag kommer nu successivt att ta bort alla bilder från bloggen som inte är mina, såvida jag inte har fått lov att använda dem. Det är schysstast så.

Syster till syster

2010-04-21T14:22:00.000+02:00

Roligt! Nu ringde syster. Hon är i Stockholm genom arbetet. Vi ska ta en sister-to-sister-shopping-snacka-skit-fika-smygröka-eftermiddag/kväll. Me like. Me like very much.

Ett dagsverke

2010-04-21T13:33:00.002+02:00

I soffan med laptopen i knäet. Jag är trött och mätt. Vanliga misstaget: hungrig som om jag hade ett utsug rätt från magen. Hem. Äta. Fort och mycket. Sedan flödar allt blod ner i magen och jag orkar inte resa mig upp.

Men jag är ändå nöjd. Jag fick se idag att jag hellre önskar att det intellektuella var ett instrument i det kreativa än att det kreativa var ett hjälpmedel i det intellektuella. Det gamla, nötta tankehjulet fick sig en liten smörjning. Förhoppningsvis kommer det att gå smidigare nu. Förhoppningsvis kommer det att rulla framåt.

Så, jag lutar mig tillbaka och lyssnar på födelsedagspresenten jag fick av sambon igår, Pearl Jams "Backspacer".

Pearl Jam is da shit.

Stone makes 37 the new 20

2010-04-20T09:30:00.007+02:00

Imorse på Facebook från Mare Reka:

Jag följer länken. Plötsligt tar mitt hörsel- och bildminne mig till ett ställe i hjärnan där jag fyller 20 år istället för 37, och all sköns underbara känslor spritter fram.

Musikfolkhögskola skymtar förbi, spelningar när jag hade druckit så mycket billig whisky att jag var tvungen att titta på den headbangande publiken för att spela tight med resten av bandet, upptäckandet av den makalösa musikgenren grunge (jo, den var sprillans ny då, när jag var 20 år).

Ändlösa nätter och kvällar, plankades låtar, öva basgångar, lila solglasögon, Roskilde, rutiga skjortor, trasiga jeans, Marlboro Röd och en framtidstro där heltidsmusiker ingick som arbetsplan, dåliga replokaler där PA:t växlar mellan reverb en masse och det torraste ljudet i världshistorien, mer whisky, mer Marlboro Röd, mer grunge och mer framtidstro.

Det är vad ljudet och synen av en långhårig Stone kan göra en tisdagsmorgon.

Mare Reka, det här var alla tiders födelsedagshälsning!

Och länken? Den ledde till detta:

Grannsämja med smak av Paris

2010-04-19T17:47:00.000+02:00

Herr M fyller år idag. Så passande då att vi födelsedagslunchade. Och jag fikade också. Var tvungen att ta en sådan här till kaffet.

Det är inte var dag man ser chokladfyllda macaroons i Stockholm. Åker ni till Paris, köp dem hos Ladurée. Gott som tusan till en kopp kaffe. Fråga Sofia Coppola, hon lär ju veta med tanke på att Ladurée var de som försåg filmen "Marie Antoinette" med sötsaker. Laudrée finns inte i Stockholm, men macaroons finns på Kungsholmen, ja, till och med i mitt kvarter. Tackar och bockar.

Det nya förtydligar det defekta

2010-04-19T17:36:00.001+02:00

Jag är glad att jag stod på mig. Jag är glad över att jag litade på känslan som sa att det var något obehagligt fel med det där andra. I kontrast till det nya går det inte längre att dölja den missprydande oprofessionalitet som tidigare endast kunde skönjas som abstrakta olustkänslor, men nu står tydlig och ostolt framför mig.

I det nya finns det klara igenomtänkta mål. Det finns dialog för förändring och för verklighetsförankring. Det finns människoerfarenhet och insikt om att livet inte kan placeras in i regler och mallar, men att dessa ibland kanske behövs för att göra vägen tydligare, klarare och därmed lättare att vandra. Ungefär som lyktstolpar.

Och det nya ser individerna. Det nya ger intryck av att faktiskt veta vad de håller på med. Det nya är gediget, det gamla var byggt av pinnar i ett plockepinnspel.

Jag kan andas lite lättare.

En krona till samlingen?

2010-04-19T16:10:00.000+02:00

Jag såg den här kronan igår i ett skyltfönster och tänkte att den kanske skulle passa i Decdias samling. Den hon har kanske är ensam och behöver sällskap.

Blommorna från mamma

2010-04-18T23:04:00.000+02:00

Det var ju föräldrabesök i fredags. En snabblunch hann vi med innan de susade vidare till Småland. De har ju lyckan att få tillbringa en hel vecka med älsklings-Vigor. Mamma kom med en vacker bukett blommor. Igår började knopparna slå ut. Vackra är de.

En söndag, en dag, lite bilder

2010-04-18T21:13:00.000+02:00

Jag sitter i soffan och tar igen mig efter vad som känns som en ovanligt hektisk vecka. Åtminstone hektisk i mina mått mätta. Bilmekaniker och kursintroduktioner. Föräldrabesök och... Ja, det kanske inte var mer. Jag kanske ämlar mig i onödan. Nåväl. Huvudet är i alla fall slut och imorse var det svårt att vakna.

Den nya veckan kommer inte att bli mycket lugnare. Ett nytt steg tas imorgon och kanske är det därför jag just nu känner mig mer urlakad än vanligt. Oro inför. Nervositet som inte kan skingra moln som kallas framtiden och därför har jag ingen klar sikt. Just nu. Imorgon kommer det att vara annorlunda, för imorgon är framtiden idag och då kommer jag att veta.

Lite av det dunkla har tunnats ut idag. Vi tog en spontanfika och promenad med Firestarter och Flygtjejen. Vi gick omkring på Söder, käkade och fikade på Hermans. Bra söndag.

Ingång till Hermans

Firestarter

Flygtjejen

Sambon

Gavel på Fjällgatan

Kajkant

Ordinnovation

2010-04-16T18:00:00.001+02:00

Fanka [faŋka]: energieffektiv ihopdragning av "nu fan ska det funka". Användbart vid missledande av sig själv till hopp om framgång vid upprepade misslyckade försök att till exempel reparera en pryttel.

Eller också en felskrivning av A vid dagens chatt.

Andra nya ord:

* Två nya ord

Igår...

2010-04-16T09:02:00.000+02:00

... gjorde jag inget jag kunde skjuta upp till morgondagen. Idag är det imorgon. Idag är det städa, handla, föräldrar på besök - och förhoppningsvis lite vila. Fast, det sköt jag ju inte upp, så klart.

Härom dagen...

2010-04-15T22:53:00.000+02:00

... när sambon väntade på bussen.

Idag är nu då jag borde

2010-04-15T12:32:00.000+02:00

Idag är en sådan där dag då jag inte får tummen ur. Jag vill - fast mest borde - göra en hel del saker, men framtidsprognosen talar om intet på västfronten nytt. Soffläge och dumstirrande på datorskärmen verkar vara det konstanta.

Jag tänker:

"Men, den här veckan har varit prickig som en korv av saker jag har gjort, borden och måsten jag har avverkat, och dessutom, är det inte så att jag har varit inne och nosat på framförvarande uppgifter och därmed ligger i framkant på livet? Kan det inte vara så att jag kanske då kan ta en "tummen sitter kvar"-dag?"

Men jag vet ju att det fungerar inte. Jag vet ju, att den ro jag letar efter vimsar runt uppe i taket medan huvudet pressas av det som står på kö för att utföras.

Så det är väl lika bra att jag sätter igång då. Ju snabbare jag får undanstökat, desto snarare får jag vila. För visst är det så, att inga nya vardagliga behov och trängande måsten kommer att trycka på underifrån? Skulle inte tro det, va.

I just det ögonblicket...

2010-04-14T22:29:00.000+02:00

... blev det så här.

Det goda brödet

2010-04-14T22:11:00.001+02:00

Rosendals Bröd. En liten brödbutik på Arbetargatan 29 som säljer produkter från Rosendals Trädgårds bageri. Matbröd, kaffebröd, honung och marmelader trängdes på en liten yta som doftade nybakt bröd när jag steg in.

Till salu hos Rosendals Bröd

Mitt val föll på ett litet dinkelbröd, 22 kr, som var lagom stort att räcka till två personer som kompletterar sin jordärtskockssoppa, men litet nog att ta slut under middagen. Sådant där bröd gör sig ju bäst nybakat och färskt - det är fluffigast och godast så.

Ett litet dinkelbröd

Och med tanke på hur saftigt, fluffigt, smakrikt, knaprigt och mjukt brödet var att äta, så var nästan 22 kr ett pris som hittat. Jag tror att jag kommer att bli stamkund.

Jordärtskocka

Mördande reklam?

2010-04-13T16:22:00.002+02:00

Hos min bilmekaniker* idag: You can check-out anytime you like, but you can never leave....

*) Ja,självklart var jag inte till däckbytarmekanikern som tog två timmar på sig igår och jobbar på ett stort företag. Idag var jag till min f.d. arbetskamrats ställe som drivs och består av honom och hans kollega. Eller hur var det nu? Var de inte fler sist jag var där?

Köttlyxigt alternativ

2010-04-13T15:01:00.000+02:00

Idag stod den här skylten utanför den Vi-butik vi handlar på mest. Hurra! säger jag. Jag tycker att manuell köttförsäljning över disk är en bristvara i Stockholm, så vida man inte går till någon av saluhallarna och betalar dyra pengar. Det är ytterst sällan vi handlar kött i saluhallarna, mest för att det känns ävligt att ta sig in till city bara för att köpa kött, och sedan måste man dessutom gå omkring och släpa på köttet när resten av ärendena görs på stan. Eller liknande. Hur som helst så måste det alltid koordineras.

Jag tycker inte att de vanliga köttdiskarna med färdigförpackat kött ska försvinna, absolut inte, men jag är glad över att det kommer att finnas fler alternativ i vår Vi-butik framöver. Åtminstone torsdag till söndag.

Byta däck som snabbt blev en långdragen grannsämjehistoria

2010-04-12T16:18:00.000+02:00

Det var däckbytardags idag. Eftersom vi inte har något eget garage, lyxar vi till det och har våra däck på däckhotell på en bilverkstad, och låter även samma verkstad utföra bytet. Jag brukar tycka att det är trist att vänta, så jag ringde herr M och frågade om han ville följa med och hålla mig sällskap.

- Okej, sa han. Men jag har ett möte kl 15 inne i stan.

- Det hinner vi, sa jag. Det brukar normalt bara ta tjugo minuter och jag har tid bokad kl 13. Det är luugnt.

Famous last words.

Herr M

Vi åkte iväg och lämnade in bilen ungefär kl 12.50. Två timmar senare var bilen klar. Två timmar!! Tydligen hade det blivit missförstånd i bokning så min bil kördes inte in i verkstaden förrän en och en halv timme efter jag hade lämnat ifrån mig nycklarna.

Tur i oturen att herr M var med: tur för att jag fick sällskap när jag fick vänta i två timmar - jag som blir uttråkad när det bara tar tjugo minuter! - och otur eftersom jag har dragit med en kompis som fick vara med och tråkvänta på en trist verkstad. Och ytterligare otur hade vi när herr M fixade gratis lunch till oss, men då hade restaurangen stängt en halvtimme tidigare.

Nåväl, det blev plattan i mattan och rush in till stan för att hinna till herr M:s möte - verkstaden ligger ca 1,5 mil norr om stan. Men vi hann. Tack och lov.

So, alles gut. Egentligen. Dessutom: nu har bilen sina fina sommardäck på. Müsigt.

Ungdomsproblem?

2010-04-11T19:04:00.002+02:00

Man måste vara minst 18 år för att på köpa cigg. Jag var det för 18 år sedan. Ändå fick jag visa legitimation i fredag när jag köpte Marlboro Silver åt Fres. Där ser man. Jag tackar och bockar.

Så här kan 99 kronor se ut

2010-04-11T18:39:00.000+02:00

Så här kan 99 kronor se ut:

Eller varför inte 100 kr?

I alla fall om du går till Caffé Nero på Roslagsgatan 4 nu för tiden. Jag höll på att sätta den färskpressade juicen i halsen när killen i kassan sa priset - 99 jävla spänn för två sketna tramezzini och ett glas juice! Världen är ur led, gott folk. Inte undra på att det inte fanns några priser utsatta vid montern. Dessutom, jag tvivlar på att sambons caffé latte var modell stor, utan klassades som liten... Jag undrar hur mycket mer det hade blivit om han tagit en stor...

Ja, det smakade gott alltihop, men var banne mig inte värt pengarna. 60-70 kr, det hade varit lagom pris. Fy vale, vad dyrt det har blivit på Caffé Nero!

Innovation

2010-04-11T18:05:00.000+02:00

Alla sätt är bra utom de tråkiga... En cykel fastlåst på St Eriksbron.

Geisha goes dreamy caramel

2010-04-11T14:31:00.000+02:00

Ny smak på Geishachoklad: Dreamy caramel. Inte så dreamy, inte så gott. Originalet är mycket bättre.

Koll på sina känslor

2010-04-10T21:48:00.002+02:00

- Mitt hjärta stänker så fort när jag är ledsen och arg.

Vigor, tre år och tre månader, svarar sin mamma när hon frågar honom hur han känner sig när han bråkar.

Mostershjärtat stänker också till, men av rördhet, när hon hör detta.

Gottit hos Fres

2010-04-10T21:05:00.000+02:00

Hos Fres igår blev det sehr mumsig mat. Som drinktilltugg/förrätt hade hon gjort en röra på stenbitsrom, philadelphiaost och rödlök. Att välja philadelphiaost istället för creme fraiche var en höjdare. Så jäkla gott att jag säkert smällde i mig tio stycken rackare innan huvudrätten, vilket gjorde att jag tyvärr redan hunnit bli lite stinn när hennes fantastiska ugnskyckling ställdes fram. Den var späckad med vitlök och smakade och doftade mmmm.... gottit.

Fres är också utbildad sommelier, så gott vin får man alltid hos henne. Igår fick jag först detta riesling till förrätten, och tyvärr, mitt nöt, kommer jag inte ihåg vad som bjöds till kycklingen, men ett fylligt vitt vin var det i alla fall.

Förutom mat och dryck så var det så himla kul att träffa henne. Vi ses ju inte så ofta nu för tiden, trots att vi borde nog helst skulle vilja att det blev lite tätare mellan träffarna, men, tja, livet kommer emellan allt som oftast. Vi får väl se hur lång tid det tar tills nästa gång vi ses... Hoppas att det inte dröjer.

Hälsporren high tech

2010-04-10T20:25:00.001+02:00

Känner mig ohyggligt tekniskt avancerad när jag sitter här med min laptop kopplad till ett externt tangentbord och den stora anti-glareskärmen på skrivbordet. Finemang, se'ru.

Fres får matgäst ikväll

2010-04-09T16:55:00.000+02:00

Ikväll är jag hembjuden till käraste, älskade Fres. Hon har lovat vagt att hon ska göra den där ugnskycklingen som är den absolut godaste kyckling jag någonsin ätit. Men, i mitt liv har den inte funnits på över nio år, ja, senast jag åt den var när jag bodde på Fres' bäddsoffa i två månader precis efter vi kommit tillbaka från Rom. Jag hoppas att hon inte for med osanningar i veckan när hon hintade om att den ska stå på bordet - kycklingen alltså, inte bäddsoffan.

Fres

Varuprovgudarnas gunstling

2010-04-09T15:40:00.000+02:00

Varuprovsgudarna måste ha ett gott öga till mig. Åkte in till stan idag för att se om jag kunde få tag på ett prov på en ansiktskräm jag funderar på att köpa, eftersom den senaste bara gav mig utslag. Inget ställe hade just den jag ville ha, men nästan kastade andra varuprov efter mig - jag behövde inte ens fråga!

Från vänster: Clinique superfit makeup (foundation), Aussie 3 minute miracle (hårinpackning), Clinique supermoisture makeup (foundation), 2 x Shiseido The Skincare night moisture recharge och slutligen Shiseido The Skincare night moisture recharge enriched.

Enligt Shiseidos säljare ska deras The Skincare night moisture recharge vara exakt som dagkrämen minus spf:n (som jag inte tålde), så det är väl bara att prova då. Vi får väl se hur det utvecklar sig.

Men jag klagar inte - det här innebär att jag inte behöver lägga ut pengar på dyr ansiktskräm på ett par veckor!

Insättning av spiral - min version

2010-04-09T09:47:00.005+02:00

Jag hade inte tänkt att skriva om vad det var för litet ingrepp jag gjorde igår, och varför jag på förmiddagen ämlade mig om smärtor, men efter att ha surfat runt på internet igår och sett alla möjliga versioner och varianter, känner jag att jag vill ge min upplevelse. Jag vill berätta om den så att om kvinnor - som jag - får för sig att surfa efter information kanske hittar hit och får så ytterligare ett bidrag till att lägga hela bilden.

Det jag gjorde igår var så simpelt som ett byte från hormonspiral till kopparspiral. Så ni som inte vill läsa om sådant får hoppa över. Och jag varken svimmade eller spydde eller hade smärtor i dagarna tre. Men det gjorde ont, själva insättningen.

Först vill jag bara säga att jag är ytterst tacksam över att jag inte kollade internet om insättning av spiral dagen före, för jag tror att jag hade blivit ännu mer nervös. Igår - efter bytet - hittade jag forum där kvinnor berättade att de hade svimmat, skrikit och aldrig varit med om en värre smärta, haft smärtor i flera dagar efteråt och så vidare. Självklart fanns det även kvinnor som inte hade känt nästan någonting när insättningen gjordes, men de var underrepresenterade. Nästan alla som gjort en spiralinsättning tyckte att det gjorde jävligt ont. Och det gjorde det också för mig, men jag kommer dit senare.

Det mest ögonbrynshöjande dock, var läkemedelsföretagens och de där medicin/patientsidorna (netdoktor, vårdguiden etc) som skrev att det kan vara lite obehagligt att sätta in en spiral, ungefär som en lättare mensvärk... Jo, tjena! Lättare mensvärk, my ass. En sida (kommer inte ihåg vilken det var) gick till och med så långt (lågt?) att den beskrev känslan som "att det kan svida till". Öh... Den som författade den beskrivningen vet nog inte vad "svida till" är - eller så har den en enormt hög smärtgräns. Jag antar att om de skrev att det är smärtsamt skulle ingen köpa deras produkt...

Nåväl, nu till min version och min upplevelse. Två timmar före spiralbytet åt jag två tabletter, Cytotec, så att livmodershalsen skulle mjukas upp. Tyvärr var jag tvungen att surfa på internet kvällen innan för att se hur jag skulle göra, därför att jag hade tappat bort instruktionerna jag fått av barnmorskan. Det var en mycket dum idé. För jag hittade en mängd skräckhistorier, om folk som har spytt, och fått enorma kramper, diarré och mått illa. Jag, som är lite av en kräkfobiker (inte kliniskt definierat, men ändå), gick och lade mig än mer nervös och orolig för att jag dessutom skulle behöva kräkas när jag var hos barnmorskan.

Men jag varken mådde illa eller fick buksmärtor av Cytotec. Var lite lös i magen på morgonen och förmiddagen, men inte vad jag skulle kalla för diarré.

En timma innan insättningen tog jag en Ipren 400 mg och två Alvedon 500 mg, vilket barnmorskan hade förklarat skulle vara för de eventuella kraftigare menssmärtorna jag skulle känna efteråt.

Själva insättningen gick fort, säkert mindre än tio minuter, men just då kändes det som längre. För japp, det gjorde ont. Jag antar att hur smärtsamt det blir beror på hur ens livmoder ser ut och hur den sitter, men när barnmorskan ryckte ut hormonspiralen blev jag överraskad över hur förbannat ont det gjorde. Inte som att det "sved till" eller som en "lättare mensvärk", utan som om någon petade hårt på en äggstock med en matkniv. Ungefär så. Obehagligt och jävligt ont. Två sekunder intensiv smärta, sedan klingade den av och blev som en kraftigare mensvärk.

Två eller tre gånger till upplevde jag den smärta igen: när barnmorskan skulle mäta livmodern för att se var hon skulle sätta kopparspiralen och när hon satte in kopparspiralen. Det var samma smärtor som när hormonspiralen rycktes ut, men de var också lika hastiga.

Det var en annan barnmorska med som mentalt stöd till mig under tiden, och jag tror att det var under livmodersmätningen som jag hör henne "andas lugnt och fint, det här går jättebra - åh, vad duktig du är, andas fint" och så vidare. Så inser jag att de här två kvinnorna är med vid förlossningar och plötsligt kände jag mig som ett våp som låg där och sa "aj" när hon mätte och "åh, helvete!" när hon drog ut spiralen. Herregud, det jag gick igenom lär ju vara en fis i rymden jämfört med att föda barn. Jag vet inte, jag har ju inte gjort det, men jag anar.

Efter insättningen fick jag sitta ner i väntrummet i tio minuter, mest för att de ville vara säkra på att jag inte fick någon efterchock och skulle svimma. Säkerhetsåtgärd som alla måste vidta.

Sambon kom och hämtade mig, och sedan hade jag jävligt ont under förmiddagen (ingreppet skedde tidigt på morgonen), framför allt under de första två timmarna. Tänk kraftig menssmärta, men uppvridet några varv till. Och, precis som menssmärta var den inte konstant, utan kom i vågor och däremellan som kraftig menssmärta. Runt lunchtid började den klinga av och sedan blev jag riktigt trött. Jag vet inte om det varför, om det var för det där Cytotec jag tog, eller för att jag var utmattad av hela upplevelsen, men jag sov i alla fall i flera timmar och var trött resten av dagen. Runt kvällstid var jag helt smärtfri.

Så, ni som tänkt göra det - se till att ni är lediga resten av dagen. Gå inte till jobbet eller skolan. Stanna hemma. Och skulle det vara så att ni tillhör kategorin kvinnor som tycker att det bara "svider till", ja, då är det ju bara att vara glad och strunta i att stanna hemma.

Detta var min upplevelse. Det gjorde jävligt ont, det sved inte till, men jag svimmade inte (hade inte sådana känslor alls), mådde inte illa, spydde inte, och har idag, alltså dagen efter, inga smärtor alls. Jag hoppas att någon kommer att läsa detta och kommer att känna sig hjälpt av det.

Två nya ord

2010-04-08T12:20:00.001+02:00

Får jag lov att presentera två nya ord i svenskan - användes helst i diskussioner om missbrukarbeteenden.

Svekskäl [sve:kɧɛ:l]: Ett svepsjäl som sviker subjektet. En sockerberoende människa tänker: "Jag ska unna mig något onyttigt nu när jag..." fyll i valfritt svekskäl. En rökare tänker: "Ja, men det är ju fest - då får man ju röka!" Att tänka att onyttigt är någon form av belöning är ett svekskäl, för man sviker sig själv. Att tänka att det är festligt att kväva sig själv genom att dra ner rök i lungorna under några minuter är ett svekskäl.

Svepsjäl [sve:pɧɛ:l]: en människa som använder svekskäl stup i kvarten.

Dessa uppkom när A och jag chattade och började spåna in på våra missbrukarbeteenden - hon är sockerberoende och jag är ju nikotinberoende, även om jag inte nu mera röker regelbundet.

Mycket användbara ord. Enjoy!

Opasslig söker choklad

2010-04-08T09:48:00.001+02:00

Idag är jag opasslig. Har gjort ett mindre ingrepp som gör mig obrukbar idag, men kommer att vara åter på benen imorgon. Men en sak kan jag i alla fall säga: smärta och jag går inte ihop. Förmodligen är jag riktigt sjåpig och har världens lägsta smärtgräns, men oavsett så är vi inte kompatibla.

Tänk om hela den här montern stod här hemma nu...

Jag önskar att jag hade choklad och glass här hemma, men sötsaksförrådet är tömt sedan länge. Nu återstår det bara att ligga här och tycka synd om mig själv, och det gör jag ju så bra!

Rom - istället för hudkräm?

2010-04-07T11:41:00.001+02:00

Jakten på den perfekta hudkrämen fortsätter. Nu har jag använt upp de varuprover jag hämtade från Shiseido, och även om jag tycker att min hud blev len som en barnrumpa på vissa ställen och porerna mindre av deras The Skincare Moisture Protection SPF 15, så verkar det som att jag inte tål det kemiska solskyddet som Shiseido ändå använder sig av i The Skincare. Jag har fått röda små utslag och det svider i huden. Inte kul. Jag önskar att det fanns samma produkt fast utan SPF, för i övrigt älskar jag verkligen den här ansiktslotionen. Ingen fettig, blank hud. Inget stramande och inga torra fläckar. Men röda små plitor som svider.

Så, nu känns det som att jag är tillbaka på ruta ett. Jag kan ju inte använda den som funkade bäst eftersom jag avskyr liklukten den har, och de andra billighetskrämerna förvandlar mig till ett levande smörpaket. Suck - jag avskyr det här. Det kostar pengar och det tar tid.

Fast, egentligen har jag ju bästa lösningen: jag flyttar helt enkelt till Rom, för där är luften så pass fuktig att jag inte har några problem alls. Minus avgaserna då, men det går ju att tvätta bort. Så där ja, då har jag kommit på det. Jag flyttar till Rom och besparar mig sålunda besväret i att leta rätt på den perfekta hudkrämen.

Vårpromenad i bilder

2010-04-06T18:02:00.001+02:00

Ja, jag gick ut och gick en promenad. Tog kameran med mig och fick sålunda nya foton att trixa med. Alltså, de gamla ligger kvar orörda, oprocessade och ofärdiga att skicka iväg till vederbörande intressant. Nåväl. Så här såg våren ut idag:

Vårlig ambivalens

2010-04-06T11:17:00.000+02:00

Solen skiner ute, och sanningen är att jag inte var utomhus igår. Sambon och jag tog igen oss framför var sin laptop och satt där hela dagen. Typ. Så kan det gå. Och det gick ju bra, för det var kallt, blåsigt och snö ute, men idag ser det så där vårligt ut.

Inte den snön som föll igår, men ändock årets skörd.

Egentligen hade jag planerat att sitta och fixa med alla oprocessade foton jag har. Vännan i Sundsvall väntar fortfarande på att få se de jag tog när jag var och hälsade på henne för en månad sedan, och vi ska inte börja tala om de ca 350 bilderna jag har från Vigors födelsedagskalas som gick av stapeln i december!! Jag vill få dem klara, och jag hade tänkt göra det nu i veckan.

Men samtidigt pågår våren ute. Jag kan se ljuset mellan gliporna i persiennerna. Fast, går jag ut tar jag kameran med mig, och då blir det ytterligare 40-50 bilder som ska processas.

Näe, jag fattar nog inget beslut om detta nu. Jag tar och diskar och fixar lite här hemma. Sedan får vi se.

Pysselgräns

2010-04-06T09:14:00.002+02:00

Så var påskhelgen över. Svoosch, sa det. Gick ungefär lika snabbt som min nya dator är. Tack och lov har vi inget påskpynt som måste plockas bort och meckas med. Hos oss pyntas det varken påsk eller jul - eller augusti för den delen. Fast, i år förekom någon form av äggmålning, eller ja, äggfärgning är väl kanske rätt ord.

Sambon slängde ner några lökskal i vattnet när vi kokade ägg till frukosten i fredags. Sex minuter senare hade vi varsitt gulbrunt ägg.

Längre än så sträcker sig inte vår pysselgräns.

Påskmiddagen i bilder

2010-04-05T21:19:00.001+02:00

Vi åt och vi drack igår. Blev mätta och dästa. Här är några bilder:

Ugnsbakad rödlök fylld med melanzane- och fetaostcreme

Dessa fina tulpaner...

... fick jag av...

... Flygtjejen...

... och Firestarter, formerly known as R.

Kolan var här - och fastnade på bild!

Så även Kaðlor, fast fotografen är inte van att hantera blixtfoton, det ska gudarna veta.

Påskmiddag

2010-04-04T14:29:00.001+02:00

Ikväll har vi matgäster. Är det någon högtid som jag gillar att samla mina vänner så är det just påsken. Fråga mig inte varför, för jag har inget vettigt svar. Jag vet inte varför det blivit just påsken heller, men varje år - om vi är i Stockholm vill säga - fixar jag någon påskmiddag.

I år känner sig R, R:s flickvän, Kolan och Kaðlor manade att komma hit och käka italiensk mat.

Det blir antipasti i form av ugnsbakade rödlökar fyllda med melanzane- och fetaoströra, tre sorters bruschette (tomat, rökt laxcreme och gorgonzola och honung) samt inlagda champinjoner och kronärtskockor. Första rätten är sedan färsk ravioli med körsbärstomater bräserade i salvia- och vitlökssmör. Andra rätten blir en stek som har långsamt stekts i ugnen och sedan marinerats i vitlök. Till den får de sallad, stekt sparris och smörslungad spenat. Efterrätten, tiramisù, har sambons touch och står just nu i kylen och gottar sig.

Vi lär ju bli mätta och nöjda. Hoppas jag i alla fall.

Hårklippningsresultatet

2010-04-03T18:20:00.001+02:00

Ja, jag lekte ju frisör i veckan. A hade fått för sig att jag var bra på att klippa hår. Jag ljuger inte när jag påstår att det inte var utan viss fasa jag satte saxen i hennes långa hår. Det är en sak att klippa sig själv, men att få ansvaret över någon annans väl och ve är benskakande.

A före

Tack och lov blev hon nöjd. Säger hon. Hon ville ha mer uppklippt så att hennes vackra lockar (mitt ordval, inte hennes) kom fram bättre och det lyckades relativt bra. Och mindre slitet lyckades vi dessutom att få det. Makalöst. Alltså inte att hon hade slitet hår, utan att jag över huvud taget lyckades med konststycket att klippa någon som inte genast storgråtande ringer sin riktiga frisör på dess journummer. Typ.

A efter

Sedan kan man ju undra varför jag väljer att visa före- och efterbilder som är väldigt lika varandra... Men gör man det har man alldeles för mycket fritid till hands.

Stadsteaterns "Födelsedagskalaset" - som att läsa mellan raderna där mellanrummet har försvunnit

2010-04-03T10:51:00.004+02:00

Jag satt och letade efter en bra bild från pjäsen vi såg igår, och hamnade på den Stadsteatern själv väljer att ha på sin sida om "Födelsedagskalaset". När jag ser den bilden blir jag ännu mer förvirrad och undrar vad fan det var vi såg igår egentligen.

När nu sambon och jag äntligen får arslerna ur och ger oss iväg och ser en teaterpjäs (det var mer än fem år sedan vi gick på teater), så föll valet på detta märkliga teaterstycke av Harold Pinter, ni vet, han Nobelpristagaren. Inte för att vi noggrannt valde ut just denna, utan mest för att det var den som gick igår och det fanns rätt schyssta platser över (rad 7 kom vi över trots att vi bokade samma dag som pjäsen gick).

Och jag lovar er, ingenstans och ingen gång satt Shanti Rooney eller Lisa Wollter i varsin solstol på stranden med en man vars ansikte var övertäckt med en kavaj mellan sig. Förvisso jobbar Ingvar Hirdvalls karaktär på stranden som solstolsuthyrare, men i pjäsen är de aldrig där - vi får bara se Hirdvall gå iväg till jobbet, och Wollter en gång som säger att hon ska gå til stranden. Dessutom hade Lisa Wollter en ohyggligt liten roll, så jag undrar varför hon är pjäsens ansikte utåt så att säga. Kanske för att varken Peter Andersson eller Gunilla Nyroos är unga och därför inte anses kunna dra publik på samma sätt som en lång rödhårig tjej?

Pjäsen då? Vad kan jag säga? Jag gillar Shanti Rooney och han gjorde sin roll som obstinate Stanley mycket bra, men tyvärr tyckte jag nog att resten av ensamblen inte kom med några överraskningar, utan spelade lite som på automatik och tillbakalutat. Ja, alla de andra förutom Ingvar Hirdvall, som var den ende som faktiskt lyckades förmedla någon slags känsla till publiken, en slags nerv i det han gjorde. Jag fann mig längtandes efter honom varje gång han inte var på scenen, för hans närvaro gjorde de andras "spela-på-rutin/en-dag-på-jobbet"-prestationer uthärdliga.

För Peter Andersson gjorde den där elake psykopatrollen som han alltid gör och den här gången nästan i sömnen, för det var flera gången han kom av sig och tappade repliker. Reine Brynolfsson gjorde vad Brynolfsson alltid gör, en man som ska vars avsikter ska vara tvetydiga men som på samma gång så gärna vill passa in i sammanhanget och tillhöra (något). Och Gunilla Nyroos... Ja, gammal, grå förvirrad tant som levererar sina repliker på äkta teatermanér, det vill säga, med den där överdriva dramatiska intonationen som gör att jag aldrig någonsin känner en nerv, en närhet i spelet, utan jag bara upplever hur avståndet mellan mig och pjäsen bara ökar.

Vad handlade den om då? Ja, det vete fan. Sambon och jag hade teorier om att Rooneys figur upplevde barndomen igen på något vridet sätt (var han död? hade han fått en psykos?) med hönsmamma Nyroos och frånvarande fadergestalt Hirdvall, och att sedan Andersson och Brynolfsson utgjorde den hårda vuxenvärlden som brutalt drog iväg honom från den invanda och dysfunktionella miljö han kallade hem. Typ. Men vi var inte säkra. Så jag googlade om vad andra har sagt, och tydligen handlar pjäsen om maktstrukturer. Där ser man.

Ungefär som bilden Stadsteatern väljer att ha på sidan om pjäsen: den har (nästan) ingenting att göra med vad som hände på scenen, utan insinuerar att det kanske sker utanför det vi i publiken får se. Likadant känner jag med handlingen: maktstrukturer kanske det handlade om, men det var ingenting jag såg. Och om jag tänker efter riktigt hårt så kanske jag kan ana några sådana, men i så fall var de inga kontroversiella som jag behöver ta ställning till, utan de kändes bara artificiella och framkrystade i stunden. Svårt att läsa mellan raderna när det inte finns något mellanrum.

Billig och bra thaimat på Koh Samui

2010-04-03T00:43:00.001+02:00

En god liten överraskning hittade jag och sambon idag. På Odengatan 36 låg Koh Samui, en liten thairestaurang som från gatan såg ut som ett litet större hål i väggen, men hade även en nedervåning med sittplatser. Här åt vi god och billig thaimat och fick bra service.

Min padd graprao (119 kr), biff med thaibasilika och blandade grönsaker, var chilihet som sig bör och köttet och grönsakerna (paprika, bambuskott, broccoli med mera) smakade eldfängd wok och fisksås. Gott.

Sambons padd prik khing (119 kr), biff och blandade grönsaker i rödcurry, var även den stark, men mer integrerat stark tillsammans med curryn än direkt chilistark som min var. Grönsakerna var ungefär de samma som min padd grapao, men helt OK rödcurryrätt.

Servisen var bra, även om servitrisen först hade missat att ge beställningen till köket, men vi fick ändå inte vänta länge. Dessutom uppskattade jag väldigt mycket att hon kom och berättade för oss. Det är alltid bättre att som gäst bli informerad om något strul uppstår än att sitta där i ovisshet och bli mer och mer uppretad på att maten inte kommer in alternativt att något fattas på tallriken. Men som sagt, vi fick inte vänta mycket längre än vanligt bara för att hon hade missat ordern, så ingen fara på taket, så att säga.

Hit går jag gärna tillbaka. Det var inte dyrt, servisen trevlig och - trots allt - snabb, och dessutom var ju det viktigaste av allt, maten, helt klart godkänd. Det enda negativa var besticken, som var av mässing och jag är inte förtjust i den metalliska smak det materialet avger i munnen, men vi fick även ätpinnar i kuvertet, så det var inget jag led av. Som sagt, helt klart värt att gå och äta.

Obalanserad mat på Moderna museet, men goda sötsaker

2010-04-03T00:42:00.001+02:00

Jag och sambon mötte upp A och A-mannen i Kungsträdgården, promenerade ut till Skeppsholmen och Moderna museet för lunch. Tyvärr motsvarar inte Modernas restaurang upp mot det goda rykte det har.

Sallad med varmrökt lax

Sambon och jag tog varsin sallad som förutom varmrökt lax (130 kr) innehöll kokta äggbitar, kokt potatis och en klick palsternackskräm. Det sistnämnda var också det bästa. För även om sambon inte tyckte som jag, att laxen var på tok för salt, var den i alla fall torr. Och om laxen (i mitt tycke) var för salt, så var potatisen alldeles för osalt. Detta skulle ju kunna indikera en bra balans, men så var icke fallet. Den översalta fisken kunde helt enkelt inte kompensera för smaklösa potatisbitar.

Ovanpå sallden var det ringlat olja, men syra saknades. Vi letade förgäves i restaurangen efter något som skulle kunna likna dessa, men ingenstans fanns vinäger att hitta. På ett bord fanns tre sorters smaksatt olja, varav en skulle vara någon slags vinaigrette, men jag vet inte hur de har fått till det eftersom det inte fanns någon vinäger i köket. Sambon frågade nämligen personalen om vi kunde få en skvätt vinäger, men det fanns tydligen inte.

När jag frågade efter citronklyftor, kom det ut två stycken som de tagit från någon annan rätt, därför att min klyfta pryddes med en vissen basilikakvist och var dessutom missfärgad av vad det nu var citronklyftan legat på tidigare. Märkligt.

A och A-mannen valde chilimarinerad mozzarella med basilikarisoni, dock valde A att ta sin utan risoni. Förmodligen var det just risonin som gjorde rätten, därför att A gav sin lunch en 1:a (där skalan var 1-5 och 5 var bäst) medan A-mannen ansåg att hans var en 3:a. Däremot var båda rörande överens om att det kändes som att något fattades, något som skulle ha gett rätten en bättre balans.

Tro dock inte att vi avskräcktes från att även ta kaffe och sötsaker på maten - och där var nog Moderna museets restaurangs styrka.

Fruktmazarin i förgrunden, skuggad av kolapaj.

För efterrätterna var klart bättre än maten. Fruktmazarinen liknade en hallongrotta, fast med mazarindeg, och blev därmed nästan som en minipaj istället för en vanlig liten kaka. Hallonsmeten i mitten tillsammans med mandelmassan i degen var helt enkelt en underbar kombination. Kolapajen hade knäckkola smak (istället för vanlig trist gräddkola) och hade väl kanske mått bra av bättre balans mellan chokladkrämen och kolan, men eftersom jag och sambon delade på den, fick man lagom med sockrigt, bränd kola och len choklad. A-mannen åt en brownieruta och enligt honom var den mycket god.

Kaffet, däremot, var äckligt som sjutton, och tro mig, jag är inte den som är kaffekräsen. Jag har aldrig förstått vad "gott kaffe" innebär, men det på Moderna var bläk. Eller "en -2" som A uttryckte det.

Gå tillbaka igen? Nehej du tack, inte så vida jag får veta att det har kommit en ny ägare/köksmästare. För maten var verkligen inte värd 130 kr, kanske 50 på sin höjd. Tyvärr. Och även om efterrätterna var goda, så fördärvades de av det äckliga kaffet. Synd, för restaurangen har en vacker utsikt över Djurgården.

Svooosch! Här går det undan!

2010-04-01T20:01:00.000+02:00

Wow! Det är skillnad på dator och dator... Knäcker bildredigeringsprogrammet i en nanosekund. I love it! I looooove i5Core och 1,3 tregebe.

Laptopsurfing

2010-04-01T19:36:00.000+02:00

En dröm har blivit sann. Här sitter jag i soffan, med min nya laptop och grejar. Japp, helt rätt, den anlände idag, den fina, blanka - och framför allt snabba nya datorn!!! Hurra! Bilder kommer sedan på underverket.